Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Lös upp mig

Sommarregn omfamnar mina nakna bröst.
Ser allt, ser inget.
Allt är skört på ytan, vill minnas och glömma vem jag var, hur jag blev den jag är.
Till slut. I detta nu.
Jag vill vara en dröm som inte kan drömmas.
Sluta upphöra, finnas men inte upplevas.
Vill finnas i tystnaden, i mörkret, i nuet och i glömskan.
Lös upp mig.




Fri vers av ChloéxNU
Läst 220 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2009-08-09 15:46



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Det finns något skirt och längtande i den här texten. Något starkt, men samtidigt ömtåligt, ungefär som det där mjuka pudret som man får på fingrarna när man håller en fjäril för hårt. Jag läser i alla fall dikten som en längtan efter frid och stillhet, efter en närvaro, men kanske ändå inte, och som en stark önskan om Befrielse. Att finnas till, men inte förnimmas, och att bara få vila i det som är och för en gångs skull slippa alla livets vedermödor, helad, renad och upplöst. Och alla längtar vi kanske emellanåt också efter just glömskan...Bra skrivet och en klar applåd från mig.
2009-08-09
  > Nästa text
< Föregående

ChloéxNU