dina fingrar är långa och krokiga
när du drar dem längs tegelväggen

folk stirrar, men det är du van vid
för blodet bildar konstverk och du
är konstnären

svart och svår
men ändå inte så vacker som du önskat
du har inga synliga talanger
för allt är fast på insidan tillsammans
med gamla skällsord och
slag från barndomen

vad folk säger bakom din rygg nuförtiden
spelar ingen roll
de är bara en del av inredningen i din
spartanska värld

ingen rör dig och du rör ingen
för dina fingrar är trasiga
precis som allting du så försöker
att lämna bakom dig