Något så ovanligt som en jämställd man i praktiken, sa hon. Lite häpen, liksom glatt överraskad av sin högvinst. Hon höll ju tal.

Kanske vill många tro att jag blev avundsjuk när jag inte rördes av detta. Men jag blev arg. Inte på henne. Inte på honom. På de vanliga. De som sitter barnvakt åt sina egna barn och ”hjälper till” när de gör hushållsgöromål. Eller de som talar vackert men inte gör. De som varje gång de utför en hushållssyssla gör det med pukor, trumpeter och rena paraden för att få applåder och beröm. Sedan blir de förbannade och känner sig svikna om man påpekar att det behövs göras igen om några timmar, imorgon eller nästa vecka. Arbetet som aldrig tar slut. Gör er del!