alla skrattar men ingen ler. Alla tittar men ingen ser. Tvärsöver gatan står en flicka så klen, på hennes kropp syns bara skinn och ben. Finns inget att göra, ingen säger" flicka kom", vi vänder ryggen till, vi vänder oss om. Det är inte vårt fel, det är hennes eget. Flickan styr sina steg bort. Från verkligheten och allt som är svart och stort. Alla hål i marken som hon ser, faller ner i vissa och minns inte mer. Kroppen skakar av köld och saknad. Finns det någon som bryr sig? regnet börjar falla och åskan ryter från skyn, likt ett odjur som sitter instängd i sin bur. Men rädslan finns knappt i flickans yttre skal, varför visa det som ingen blir glad av. Hastigt och säkert hon far upp ur sin grop, springer och springer lyssnar efter rop. Men de har tystnat för längesedan, om de ens existerat. Varför tänker jag så här, skäms hon generat...