Du var så fin när du kom till denna jord. Skapad av änglarna för att skydda oss alla. Lycka räcker inte nog för denna dagen, den finste av junidagar.
Jag kom ihåg när jag lärde dig cykla, hur du skrek av glädje när du stog på egna hjul, jag kände detsamma. Jag saknar någon som spiller ner mina vita kläder, som skämmer ut mig på gatan, någon att beskydda.

Ingen kunde veta...

jag skulle följt dig över gatan, jag menade inte det jag sa. Hat är ett starkt ord, och fan att det skulle bli det sista som träffade dig. Men jag hoppas det passerade ditt hjärta och hamnade brevid dig på gatan. Samma gata som blev det sista ställe dina fötter kände på jorden, det är den jag känner hat mot, du måste tro mig, min älskade syster, det finns inga ord på hur jag saknar dig.