jag går bortåt
solen skiner genom taggtråden



bryr mig inte om alla besprutade gröna jävla
sommarblad som ska vinka farväl i vinden



vinden som injicerar porerna
kyler benen i kroppen
och sakta får mig att tyna bort



när himlen är som blåast, som mest ovetandes
och helt total



då försvinner jag i mig själv.