Göken i uret säger koko allt oftare. Åtminstone verkar det så. Har inget gökur, men ändå. Svårt att minnas vilken veckodag det är. Lätt att glömma vad jag skulle göra när jag går från ett rum till ett annat. Jag rör mig fortfarande raskt, lite för raskt för tankarna, de trillar gärna ur och blir liggande vid sidan av. Ofta får jag gå tillbaka igen och hämta dem. Det man inte har i huvudet får man ha i benen. Så sant som det är sagt.

Vaknade i morse med en tyngd över bröstet. Det var katten som stod där och tittade uppfordrande på mig. Matskålen var tom så klart. När han fått mat gick han fram till ytterdörren och jamade. Trots att han har varit innekatt de senaste dryga två åren. Sedan hoppade han upp och klamrade sig fast i handtaget för att försöka öppna själv. Han gör ofta så med stängda dörrar. Inte ens på toaletten får jag vara ifred, han jamar och försöker komma in där med. Väldigt lätt att tappa koncentrationen på det man ska göra då. Men det är väl en skitsak.

Ha   Ha    Ha… Så där, nu har jag varit lustig nog för idag. Man ska inte överdriva sådant där. Blir gärna som ett behov. Man kan väl sin Jante. Inte skratta åt sina egna skämt, det är ofint. Skapar som sagt ett behov, ett slags beroende. Precis som att umgås med andra människor kan göra. Nej, man ska inte ha för mycket av det goda. Bäst att hålla sig på sin kant. Slipper man bli jämförd med andra. Lika bra att jag stannar hemma. Inte för att jag brukar gå någonstans.

För tillfället ska jag vila, ladda batterierna. Måste gå till mataffären senare idag, då kommer jag att behöva energin för att stå ut med alla blickar. Är tvungen att ha rustningen på så att de inte genomborrar mig.

Nu sa det koko igen.