När vågor inte gungar mer

och sandbankarna drivit till havs

står klipporna ensamma kvar

i gråmulen gryning

i diset skönjs båtar som ännu

letar efter en hamn

havet kokar av återhållsamhet

...vill in till pockande vikar

och slå sina krafter mot hällar

bryggor och pollare

allt lever i en våldsam samexistens