Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Spökängel


Plötsligt bara stod
hon där
så tyst
och stirrande

trots mörkret
kunde jag så tydligt se
hennes ögon

kalla, beräknande
och farligt röda

när ljudet av hennes
svarta vingar-
som flöt ihop
med mörkret runtomkring-
när det ljudet
nådde mina öron

det var då

min själ

frös

till

is




Fri vers av Junitvillingen
Läst 208 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2009-08-16 20:13



Bookmark and Share


  Lotti
hujeda mig ,kalla kårar
2009-08-17

  Jack_iX
Usch, mardrömmar kommer förfölja från denna snyggt skrivna om än spöklikt skrämmande dikt !
2009-08-17

  blaite
Scary..mycket scary..
2009-08-16

  sulimaa
åhh usch då...kram
2009-08-16

  Lasseman VIP
Oj! lite små läskigt.. skall skogens vandrare komma till undsättning?.. bra text min vän.. applåder
2009-08-16

  Suzy med punkterna
Min första reaktion var...vem är hon och varför kom hon.........
Tjusigt knypplat
2009-08-16
  > Nästa text
< Föregående

Junitvillingen
Junitvillingen