sov käraste

sov

tidens hjärta slår svagt

bilderna är

suddiga

och minnena

flyger högt i skyn

det är lätt nu

det är lätt

att begrava

sanningar

jag minns 

barnet

gömd under mitt körsbärsträd

som satte eld på en stad

grå är det inte bara jag

inåt

inget förhindrar nu

askan som faller på mitt hår

och ruinerna

som växer under dina fotspår

det står

en stad i lågor

barnet är borta

och i handen min

en tändsticksask

kvar

det händer ibland att

jag saknar dig

som en törstig fågel

på främmande ökenmark

med en bild

mirage

lekande med sista andetag

det händer ibland

att jag saknar dig

saknar dig

så

 men

tidens hjärta slår svagt

och bilderna

suddiga

och minnena

högt i skyn

det är lätt nu

det är lätt

att somna om

sov käraste

 sov

andas in mina andetag

varsamt

sakta

jag vill

vara kvar

i dina drömmar

när du

vaknar