När jag är med dig så sprids en behaglig värme i hela kroppen.
Som när vi ligger nära i gräset kysser varandra.
När jag inte är med dig är den borta för då fylls kroppen tomhet, ja ensamt blir det. Och varje avsked ger ett litet jack i själen.
För det känns som vi skiljs åt för en lång stund, kanske sitter seperationsångest kvar i kroppen sen den långa sommaren som sveptes ner i ett stort svart hål och spolades ner i en brunn med regnet.
Jag får panik för jag vill gå genom stan alla sommarnätter, ligga på stranden vareviga soliga dag, ständigt umgås med mina bortresta vänner i parker, men det går inte. Jag får separationsångest till sommaren också, för jag blir arg att man inte kan spara värmen och kärleken i en liten burk med glaslock. Stockholms långa gator är tomma och det känns som vi två och våra skor är ensamma mot den heta asfalten på sommarens sista dagar.