Det var otroligt hur kärlekens allra intimaste vrår.
Kunde framkalla känslor som består.
Finns kvar där inne, dit bara du når.
Hjärtats trängsta utrymmen, värt varenda tår.


–-

I natten smyger det sig fram.
När de ensamma skratten har sinat
Ser jag inte ett leende i mörkret längre.
Du somnar och jag sitter oroligt och tänker
På framtiden vi skulle delat.
Nu vet jag inte längre vart våra vägar delas.