Jag vaknade tidigt, efter en natts orolig sömn,
låg i sängen och tänkte, hur ska jag göra, min
rygg gjorde lika ont som igår

Jag hade fullt sjå att ta mig ur sängen, så det första
jag gjorde när jag väl stod på benen, det var att ringa
vårdcentralen, mitt telefonnummer knappade jag in,
fick en tid när någon skulle ringa upp mig

Jag gick och pysslade med lite av varje, hade svårt
att konsentrera mig, när väntade på att någon skulle
ringa mig

Tiden gick, den utsatta tiden försvann, inom mig tänkte
jag, det är ingen som ringer, det har hänt tidigare

Så äntligen ringer det, naturligtvis är den person jag
helst vill slippa prata med, men jag förklarar varför jag
ringt, att jag har så ont i ryggen och det har bara blivit
värre för varje dag

Hon börjar tala om för mig vad jag ska göra för att lindra
värken, när hon är färdig med sitt tal mig , säger jag, men
jag har gjort allt det där

Hon svarar mig med att säga, hur tänker du och varför
ringer du hit, först var min tanke, vad är det du säger?

Jag svarar med att säga, jag vill ha någon som tittar
på mig och undersöker min rygg, men sjukpensionärer
tar ni kanske inte emot, jag kunde inte tiga

Det blir tyst en lång stund, så säger hon, går det bra
om du får en tid på eftermiddagen, nu ska jag snart
försöka ta mig till vårdcentralen, där hoppas jag få hjälp,
jag orkar inte med den molande svidande värken längre

Jag blir både ledsen och arg, när jag alltid ska behöva
tjata för att få hjälp, är man sjukpensionär, så finns det
en anledning till att man är det, dom tror kanske att jag
försöker fejka för att slippa jobba, är det så tycker jag
dessa duktiga personer ska byta med mig en vecka



anits 17 augusti 2009