de ord du vomerar ur dig genom en trång oral ledning




en rutten stank omsveper rummet medans orden reser
sig som en jättevåg och kastar likgiltiga skuggor över svagt förstånd




den tycks stå stilla en sekund innan den bryts och krossar sig in genom kraniumen i rummet




förgriper sig på psyket som en vardag




alla nickar när dom får höra ord som sagts förut




så länge man låter käften gå med ett leende så kan man säga
till grannen att man våldtagit hans kanin och bli bjuden på kaffe
efteråt