Någon: Hur orkar du?
Jag: Jag vet inte...
Någon: Finns det hjälp?
Jag: Ja, jag hoppas de...

Någon: Sök den då!?
Jag: Ja, jag ska...när jag orkar..
Någon: Gör de nu! Du mår ju inte bra!
Jag: Det vet jag väl... Men de är för mycket just nu

Någon: Hur ska du göra?
Jag: Sova på saken..
Någon: Det tar dig ingenstans. Upp med dig nu.
Jag: Jag orkar inte sa jag ju

Någon: Klart du gör, ju förr desto bättre.
Jag: ...Nej.... Jag vill ta de med ro
Någon: Då ringer jag åt dig.
Jag: NEJ! Jag ska klara det här själv...

Någon: Du kommer ju få din hjälp som du förtjänar.
Jag: Ja, jag vet...
Någon: Vad är det?
Jag: Jag vet inte riktigt... Jag orkar fortfarande inte

Någon: Men hur ska du klara dig egentligen utan mig?
Jag: Det gör jag inte, stanna kvar hos mig.
Någon: Jag ska inte gå nånstans. Lovar.
Jag: Tack...(brister ut i gråt)..Jag vet att du är en del av mig men du gör mig fortfarande lika varm som om du vore riktig.

Någon: Jo det är sant men håll kvar vid mig för mig kan du lita på.
Jag: Ja, jag vet de...
Någon: (en ensam tår faller ner för kinden)
Jag: Jag älskar dig