Drunknade, och
upp till ytan steg några bubblor
och ett rop som
ingen lade märke till

Självömkande främlingar
har knappast särskilt'
gott anseende här
och vem skulle för övrigt
varit berörd?

Efter den sedvanliga reprisen
där mitt liv spelades upp
blev jag varse att jag
befann mig på en plats
kallad

Det Okända Havets Botten

Ingenting var
som förväntat

Därnere fann jag mig
Irrande omkring
i ändlösa korridorer
låsta dörrar med skylten
"stör ej"

Var detta slutet på
historien?

Vad fanns där bakom?
Vem ville inte bli störd?
Och varför?
Alla dessa frågor
utan svar

Insikten kom så småniingom
och jag förstod
till slut att

Liksom en roman
är livet en fiktion
inget annat finns
än det som
utspelat sig där

Allt annat är

Spekulationer

Samma regler
gällde här

Ingeting fanns här
mer än det jag såg

och tiden var
även den

Fiktion