Det är torsdag morgon, jag vaknar redan
klockan fem, jag går upp , drar upp min
persienn, ser ut genom fönstret

Det regnar inte, asfalten ser torr ut, men
pölarna ligger kvar, just där det är stora
hål i vägen

Står länge och ser ut genom fönstret, jag
har sovit dåligt i natt, orolig när jag i dag
ska till sjukgymnasten

Hämtar tidningen, lägger den på köksbordet
medan jag gör i ordning kaffe, med en kopp
kaffe bredvid mig, sätter jag mig för att bläddra
i tidningen

Jag är trött har svårt att konsentrera mig, så
när jag druckit upp mitt kaffe, går jag och lägger
mig en stund till

Somnar direkt, vaknar av att klockradion startar
och jag gör hör nyheterna, som i dvala

Klockan är strax efter sju, jag vill inte gå upp,
men måste om jag ska komma i tid till stan och
sjukgymnasten, men det känns så tungt

Till slut kommer jag upp, och in i duschen, nu
börjar jag vakna till liv, när jag låter vattnet
strila över mig

Så är jag då äntligen påklädd, sitter och ser
ut genom fönstret, äter min frukost, känner
oron i kroppen inför besökhet hos sjukgymnasten
det beror säkert på att jag blev dåligt bemött
sist jag ringde

Jag fick ingen tid då, minns att jag kände mig
arg, ingen dom behövde satsa på, det behöver
inte bli så den här gången, jag har ju fått en tid
det fick jag inte då

Solen skiner och vädret ser ut att bli bra, så
jag börjar plocka ihop det jag ska ha med mig

Det är då det händer, jag får så ont i magen,
efter flera toalettbesök, känns allt bättre, tar
på mig jackan, går ut genom dörren, stänger
och låser den

När jag väl sitter i bilen, är oron borta och jag
har god tid på mig, ute på stora vägen får jag
en fyrhjuling framför mig, det är inte lätt att köra
om, när vägen är smal och krokig

Till slut kommer jag om, kör åt sidan så dom som
ligger bakom mig och trycker, får köra om, jag blir
stressad när bilarna bakom ligger så nära, att jag
inte kan se motorhuven på den närmaste bilen

Så är jag framme vid sjukhuset, det finns gott om
parkeringar, ännu en sten lättar från mitt hjärta

Jag går in, anmäler mig i receptionen, där ligger
också stödet för min tumme, det är bara att betala
och se glad ut

Så tar jag hissen upp, sätter mig i väntrummet,
fyller i papperet jag fick i receptionen, hinner precis
innan jag blir uppropad

Här har jag gått och varit orolig, så träffar jag en
sådan underbar rar och gullig sjukgymnast

Hon undersöker mig, visst är min rygg sliten med
inflammationer mellan kotorna i ländryggen, jag får
rörelser som jag ska göra, så kanske det lättar och
kommer att kännas bättre

Vi pratar en stund, om det är något jag gärna vill
göra som jag inte kan längre, så blir det prat om
cykling, som jag så gärna vill göra, men det går inte
för mitt opererade knä, det gör så ont när jag ska
trampa runt

Det sämsta man kan göra, är att börja cykla ute efter
vägarna, vi kanske ska pröva här, säger hon, vi går
till rummet där cyklarna finns, ställer in den så att
det ska passa mig

Som jag trodde, det går inte trampa runt, trampa fram
och tillbaka, säger hon, så ska du se att det går så
småningom, hon går och hämtar papper som jag ska
ha med mig hem

Jag fortsätter att cykla på mitt sätt, men rätt som det
är, släpper det och jag kan trampa runt, jag blir så
glad, vill skrika rätt ut, jag fortsätter att trampa, känner
mig så lycklig och glad

Så kommer sjukgymnasten tillbaka, vad är det jag ser,
säger hon, jag förstod att du skulle klara det, nu är det
meningen, att jag ska åka där och cykla, två gånger i
veckan i en månad

Sen kanske jag kan pröva min egen cykel, som står
ute på altanen och väntar på att jag ska börja att
använda den efter många, många år

Nu säljer jag inte min cykel, det är dags för mig att
kämpa, så jag kan börja använda den, och ryggen
mår säkert bättre av det

Tänk dagen som började med sådan oro, blev till
slut fylld av glädje och lycka



anits 27 augusti 2009