allt för länge har jag vetat hur det känns att må dåligt, nu börjar jag ana hur det käns att må bra deljagen personifieradeJag röker antagligen ihjäl mig men det känns rätt okej I jämförelse med all annan skit Jag är hopplös och jag kanske kör huvudet i sanden då och då Men jag känner mig nyktrare Det känns som jag kommer nyktra till och vara lika nykter som jag var i april Lika jävla ren och jag räknar dagarna Varje timme är ett steg närmare Men det är klart jag kanske röker ihjäl mig Men nyktrare är jag
"Jag tänkte ALDRIG mer äta socker" "Varför måste du vara så fanatisk?" "måste du vara så extrem"
Gör det inte tänk inte på det Det är sjukt det är inte bra Du har ingen kontroll Och du mår inte bra det är bara destruktivitet Illusioner och fler lögner
Alla dessa år I princip hela mitt har det pågått Och jag förstod inte sammanhanget Nu känner jag mig glad Jag känner hopp Jag behöver nog aldrig mer hamna där igen Tänk om det är så att lösningen finns där Och vad skönt Vilken tur att jag hitta den Och jag klarar av att se folk i ögonen som jag möter Och jag ser att de ser mig Och i dag kan de gärna få titta Jag ler mot dem Ja jag ler mot dem och jag tror jag ler med glädje i ögonen
"Jag tänkte utöka min träning, gå längre göra fler övningar med hantlar" "Du har tränings annorexi" hur mycket mer ska du gå ner?" "Det där är inte nyttigt..." "Det där är farligt....:"
Det där måste få ett stopp Du kan inte göra så Det är inte friskt Om du inte förstår det så är det ett dolt krav Din dumma jävel sluta nu annars dör vi Vi kan inte bara se på Vi kan inte bara tiga och låta det ske För vad blir vi då om du inte är du?
Jag grät i går Och det kändes så konstigt Jag tycker jag gråter hela tiden nu för tiden Jag har blivit en kärring De säger att män gråter mer och mer desto äldre de blir Så fort jag ser en film så kommer tårarna och jag som var så hård Men jag måste medge att jag gillar värmen Hela jag känns mjuk och ledlös men jag gillar det För varje steg på milen blir jag mjukare Vid tre kilometer snyftar jag lite för jag tänker på mig själv Och vid åtta kilometer strålar jag i kapp med solen Och ja jag gillar det Men jag tänker fortsätta och gå och gråta i smyg när ingen ser Det är så befriande att få gå
"och vad är det jag hör? Är de där människorna verkliga eller är det bara de där gamla deljagen som helt plötsligt fått en kropp? Låt dem klaga, jag slår bara dövörat till, låter dem finnas, klappar dem lite och skiter i dem, varför inte fira genom att utöka promenaden med ytterligare någon kilometer mest för att jävlas?"
Vad håller du på med Snälla sluta nu Snart måste vi göra något Det här har reda gått alldeles för långt Och det som du tror på är farligt Det är farligt för dig själv Det som du tror är lycka och välmående är undergång Det förstår du väl Så snälla lyssna
Jag går på stan och inser att plånboken avgör Inte något annat Jag kan drömma drömmar som jag inte drömt de senaste åren Jag kan tänka tankar som var otänkbara för mindre än ett år sen Och det känns inte som jag ska dö längre Fast jag håller på att röka ihjäl mig känns det rätt okej Jag känner mig gladare och jag känner mig snällare Och jag avskyr att medge det men jag gillar det Jag är inte alls så stark och inte alls så hård som jag var för ett år sen Ganska mjuk men jag känner mig varmare inombords Och det känns som det sprakar, som om gnistor far runt inombords Gnistor som blir härliga snöflingor då de faller i stället för aska Fast det är klart jag håller på att röka ihjäl mig Men det kan jag ta det fixar sig För alt annat känns väldigt okej
Fri vers
av
PPQ
Läst 242 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2009-08-28 12:02
|
Nästa text
Föregående PPQ |