Tiden är inte
längre med mig
inte min, återstår
kantbitar
stelhet
värdeminskning
självömkan
och allt
som vissnat

inte skönheten, nej

Den var inte min
men det kan kvitta

Men tankarna
vidsynen, den var min

Jag kan tänka, jo jo

Och ändå
slank det genom fingrarna

Vinna var aldrig målet

Men det hade varit topp
att iallafall förmå att

Fullfölja alla dessa tankegångar

De som skulle lösa allt

Letar sent bland skräpet
men finner inte mycket
som är värt
att ta vara på

Ville fått de trångsynta
att vidga sitt synfält

det är sent nu

Och tankemödorna
tröstar sig

Med chokladglass
och en suck