Irrar genom dunkla
och vindlande
korridorer, drömlikt
med oklart mål

kommer så fram
till hissarna,
dammet på handtagen
avslöjar
det jag redan förstått

Sedan länge är de
ur funktion

Känner livsledan bytas
mot förvirring, sedan
rädsla

Rädsla, när jag märker
att här saknas både
ingång och utgång
trapphusen, låsta

Hur jag kom hit
är höljt i dunkel

Då möter jag plötsligt
som från ingenstans

En ensam vaktmästare
skjuter en tom sjukhussäng
gnisslande, framför sig

Ställer en fråga till honom
tittar han på mig
med ingenting i blicken
- Inbillade poeter...
muttrar han
och går vidare

Vet jag inte längre
vem jag är

Så uppenbaras en dörr
gången når sin
ände

En dörr, med skylten

"Hittegodsavdelning
för vilsna
själar"