Vattenyta
utslätad av tiden

trät på bron
självlysande i det låga solljuset
i motljus

klipper ut ett ögonblick
i tiden

sparar det

tillsammans med de
torkade blommorna, eternellerna
ett evigt ögonblick
i bildarkivet

med ljudet i bakgrunden
de sorlande rösterna
vid strandkafeet

tyskar, tror jag visst
det är, bra att de
är glada just nu

en trut skränar
varnar

sanden på strandbrinken
håller kvar dagens
värme
en liten stund till

en gammal cykel, lite rostig
mot broräcket

stilla, så kan dagen sluta

och solen, solen som
sänker sig ned
i sydväst

-Tyst, jag vet att tid
inte låter sig bindas

men strunt i det för ett
ögonblick
jag klipper ut det

det landar med
en mjuklandning

Så, vattnet strömmar
under bron
igen