Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Avstånd

Jag hörde på avstånd en sång mellan bergen.
Rösten var skrovlig och skör.

Jag hörde på avstånd stegen i parken.
Du smög dig fram som på moln.

Jag hörde på avstånd en båt i ett hav.
Lät som att motorn nu tystnat.

Jag hörde på avstånd de gladaste skratt.
Vad skrattar de åt, undrar jag.

Jag hörde en viskning, som suckar mitt namn.
Du får sova nu - allt är över...




Fri vers av Grubbelmia
Läst 413 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2009-09-02 07:38



Bookmark and Share


  Mikael Lövkvist
Spannande. Det upprepande temat haller hela vagen hem.
2009-09-16

  Anna*
Avstånd är inte avhängiga den fysiska sträckan. Jag kan ta avstånd liksom den andre i samma rum. Välskrivet! Bra!
2009-09-16

  erkki
Nyckelord som "skrattar" och "suckar" ger associationer. Hån?
Som leder till självinsikt och skam? Som leder till en lärdom?
Eller
Så har man bjudit på sig själv och roat någon.
Två saker som bjuder en ljusare framtid. Den ena på lång sikt, den andra direkt.
Eller?
2009-09-06

  peter markurth
gillar denna
2009-09-06
  > Nästa text
< Föregående

Grubbelmia
Grubbelmia