Vintervit om nosen, strövar genom staden
Mörkret går bredvid mig, håller hand med ljuskaskaden
Vita stjärnor trillar ner från himlavalvet
Lägger sig långsamt på jordgolvet
I mig strömmar värmen från äventyret fortfarande
Det var mödan värt, inget mer besparande

Jag fnittrar och fnittrar
Smset i byxfickan kvittrar och kittlar
”Måste du gå hem?”
Om inte så skulle jag gå åt
”Jag vet att du bara är kåt, jag måste faktiskt hemåt”
Ja nu är det roliga över viskar jag till min dunkla vän
Om vi inte ses på lördag igen