Du vet då när tankarna stormar medan man stirrar upp i taket och tårarna tillslut väller över
faller
och sakta rullar via tinningarna över kinderna ner till den lilla gropen som ligger precis bakom öronsnibben?
Då
Borde man gå upp ur sin säng

Men istället ligger man nästan alltid mycket hellre kvar
och väntar tills tårarna tar slut, allt det blöta torkar in och börjar klia.
Allting känns tungt och tyngden som man bär över skuldrorna blir tyngre och tyngre och vägen upp, ur och från sängen blir längre och längre och längre och längre och längre och längre och längre och längre och längre...