Då ser jag henne resa sig
två bruna ben
de röda naglarna

närmare än så
hatet


vandrar levande döda
där skvattram doftar
som minnen

dotter till en dotter
leker gömsle
och blicken som de röda naglarna
fäst mot min egen

skulden
där är den igen


en gång såg jag barnets mamma
virad i presenning

vem är jag att döma?