Jag vet att du ser på mig, på avstånd

en böjd gestalt, lätt framåtlutad

vid bildskärmen

och jag vet att du kan känna dig

utanför bilden av mitt skapande

att jag lägger över min irritation

i stunden och tankens misslyckande

på dig och dina små inlägg

i dina försök att få igång ett samtal

med mig, hopplöst oåtkomlig för dig... 

i lyriska tankegångar någon annanstans

i min avskärmning, binder du ändå dina ord till mig

och minskar avståndet

då jag läser för dig vad jag skrivit

och du sätter titeln.