Nej, min älskade, du är inte min fasta klippa.
Inte den jag trodde att du var.
(men jag älskar dig)
Men du är bra att ha som varm kropp
att luta sig emot när det kyler.
(och jag älskar dig)
Någon att gömma sig bakom vid svår blåst.
För du är stor. Och stark. Men svag.
Du vacklar ständigt i dina steg.
Rusar iväg utan tanke. Lämnar mig skyddslös.
(men jag älskar dig ändå)
Så jag har blivit min egen fast klippa.
Och det är bra så. För jag är stark.
Starkare än du.
Inser till stora förvåning att det är jag
som är din trygghet och stabilitet.
Så, så får det bli, min älskade.
(för jag älskar dig)
Det här kommer du aldrig att fatta.
Men det gör ingenting.
Viktigast är att jag kommit till insikt.
Nu vet jag hur det är.
Det är. Så här.
Och inget att göra åt.
Var bara inte rädd.
Jag lämnar dig aldrig.
(du vet, jag älskar dig)