Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Lockrop

 

Som en stilla fjällbäck,
hörs din röst i gryningen.

Du är här nu.

Som en het eld,
ropar skymningen.

Jag vill gå.

Någon sveper över mig,
som ett vattenfall.

Du vill komma.

Åskan och blixten,
kallar högre.

Jag vill flyga.

Regnet älskar,
men det räcker inte.

Du vill äga.

Jorden öppnar upp,
mitt sköte gömmer sig.

Jag vill blöda.

Mitt blod är smutsigt,
men vi säger inget.

Du vill låtsas.

O, hur vi lockas  
av skuggornas rop.

Jag vill ha.

Som en orkan,
reser sig begäret.

Du når fram.

Min själ släpps fri,
och gör mig vild.

Jag är jag.

Nu.




Fri vers av Grubbelmia
Läst 471 gånger och applåderad av 19 personer
Publicerad 2009-09-14 21:03



Bookmark and Share


  Ronny Berk
begagande och begrundande poesi; väl valda metaforer för livs vara och kunna... ja !
2009-09-22

  Michaela Dutius
En poetisk fullträff - med många bottnar
2009-09-18

  Fredrik Stillesjö
Hej Grubbelmia!

Sjuder av livslust, blir glad att vara människa när jag läser. Hälsr Fredrik
2009-09-18

  Mr Lindemann VIP
Att vara som en vinterstorm
en dag då en del av livet brister
nå en orkans styrka i det som kallas
kärlek
sedan föds man in i oceaner av harmoni
2009-09-18

  Peter Matsa
Ah, snyggt som bara den
2009-09-18

  glittertindra
Wow!
2009-09-17

  Bibbi VIP
Skriver under på Anna* här.
2009-09-16

  Mikael Lövkvist
Sa otroligt vackert skrivet och formedlat. Bravo! Jag blev helt tagen, av passionen, men allra mest av hur du behandlade de psykologiska lagrena som kom till till ytan. Mycket stark lasning. Tack.
2009-09-16

  Anna*
Skickligt, symboliskt och starkt
Applåd!
2009-09-16

  Tomas Alexander
den var svår. Jag förstod den inte helt, men det är nog snarare min ovishet än din skrivförmåga! Du är otroligt duktig på skriva!
2009-09-14

  peter markurth
fint
2009-09-14
  > Nästa text
< Föregående

Grubbelmia
Grubbelmia