Man var ett litet barn som ingenting visste om omvärlden.
Ett leende på läpparna och med spring i kroppen,
anade jag ingeting.
Aldrig att det skulle vara så här mitt liv blev formad till.

Dagarna under uppäxten förvandlades snabbt till den västa mardrömmen jag någonsin upplevt.
Tankar som man inte trodde var sanna,
och aldrig trodde skulle hända en själv.
Blev sann i mitt liv.

Under barnets tid då man ingenting visste,
trodde man att allting var baserat på lycka.
Men så lurade omvärlden en själv,
världen är inte alltid lycklig.

Åren sprang ifrån mig,
jag växte och lärde mig saker.
Upplevde massa krångel,
helvete och skilsmässa.
Men man lärde sig att handskas med det mesta,
trodde man.

Någon hängde inte med mig under min uppväxt,
någon var besviken på sig själv och sökte tröst hos något man inte ska.
Någonting som förstör ens liv efter att man förstått,
vad man egentligen gjort.

Jag upplevde inte mitt liv med alla jag ville.
Någon hängde kvar, utan någon annan av oss.
Hon lämnade oss i sticket.