Oye Negra, Arancame!

Ryck loss mig

från det som fjättrar mig

banala saker som

vardagslivet

Jag vill inte mer

vara krävd och rädas

Kasta ut mig!

Låt mig

Kasta mig in

Och låt mig slippa

Betala hela tiden

betala betala

Och

Skriva mediokra dikter

för mig själv

Utan beröring

låt allt passera

Kanterna oförståndet

Låt mig behålla

Min Genomsyn

Jo jag kan dansa!

och i synnerhet
kan jag sjunga!

Min djupa röst kan dra med
vem som helst in i

trollskogarna

och längta
längta till djupsinnena

dom som hör mig sjunga
lyft och dra

och

desarmera all djävla
snubbeltråd

Ryck loss mig
och tvivla inte

så förvirring
låter det som
inte alls är trygghet

för det finns inte
inte trygghet
det har inte jag

leta hem
nej

sopa rent
sopa mina kalhyggen
och leta efter

Livskraften

inte sluta ögonen bara
igen
men låt mig ta tag
ta tag i mina
skrikande viljor

Dom som vill
dra in mig
i passionerna

låta tiden ta mig

och aldrig

manifestera

någon stilla tristess

ta mig långt

Oye Negra!

Arancame!