lägger handen på min numera insjunkna mage
där har det en gång varit en knappt synlig bula
där låg du och vilade tryggt
helt ovetande om att mamma
snart skulle ta ett ogenomtänkt beslut
som skulle kosta dig livet

Efter första och andra grav-testet
grät jag i panik. min hjärna förstod först inte vad det var som hände.
jag vela bara ha bort det som orsakade kräkningar, illamående och ont.

Två veckor senare var du borta.
Om knappa två månader hade du varit här.
legat i min famn och lett mot mig
och alla mina sorger hade dämpats
och alla de stunder jag trott var de lyckligase i mitt liv
skulle bleknat

Jag önskar du var här. hos oss.

Och ja, det var en son. jag bara kände det.