Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

löften

det var ju då tänkte jag

från förr ekande ord

som sakta drog bort genom

daggvåta dalgångar

 

för i varje gryning som kom

bleknade stroferna helt kort

tills dom försvann

 

lika lätt som avbrutna kvistar

en spröd kall morgon

i slutet av februari

 

 

 

 


Fri vers av ~Leonardo~
Läst 306 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2009-10-01 07:42



Bookmark and Share

  ~Leonardo~
Det är fixat Epione..
2009-10-01

    leelee
Tycker om dina illustrationer om hur tiden går (varje gryning som kom) och hur lätt löften bryts (avbrytna kvistar en spröd kall morgon). Mycket snyggt!
2009-10-01

  Epione VIP
ps..ingen versal i början tycker jag, för var är då punkten???
2009-10-01

  Epione VIP
Gammal kärlek rostar ju aldrig sägs det men det tycker jag att den gör. Rostar och ärjar av sig i olika nyanser av grönt.
Det här känns som om det som fanns och gav löften för framtiden har bleknat och blivit mindre viktigt. Tiden läker sår sägs det ju med och det är sant om man bearbetar såren, gör man inte det så blöder man i perioder under hela livet.
Tycker om denna.
Applåd för andemeningen
2009-10-01
  > Nästa text
< Föregående

~Leonardo~
~Leonardo~