Georg Walker Bush var på avskedsbesök i Bagdad den 14 december 2008 tillsammans med den irakiska premiärminister al-Maliki.

Tillställningen avbröts när en man i folksamlingen reser sig och ropar: ”Här är din avskedskyss, din hund! Den får du för Iraks alla änkor och föräldralösa.” Samtidigt kastade han sina skor mot USA:s president.

Skokastaren Muntadhar al-Zaidi hotades med dödstraff för sin protestaktion. Senare talades det om livstids fängelse. Men USA:s marionettregim i Bagdad fick ge sig eftersom al-Zaidi hyllades i Irak, i Mellanöstern och många andra håll. Han gjorde vad irakier och många andra människor hade velat göra, om de fått chansen. Slutligen blev straffet tre års fängelse som senare förkortades till ett år. Efter nio månader i fängelset där han misshandlades och torterades frigavs han för ”gott uppförande”.

Efter frisläppandet höll Muntadhar al-Zaidi ett långt tal. I talet sa han bland annat följande: ”Man önskade krossa mitt hemlands söner och döttrar under sina stövlar, vare sig de är shejker, kvinnor, barn eller män. Under de senaste åren har mer en miljon martyrer blivit offer för ockupationens kulor och landet är nu fyllt med fler än fem miljoner föräldralösa barn, en miljon änkor och hundratusentals skadade. Liksom många miljoner hemlösa på grund av fördrivning inom och utom landet.” (Sverige har tagit emot många av dessa offer för ockupationen.)

Talet fortsätter: ”Vi var en nation i vilken araber delade dagliga brödet med turkmener och kurder och assyrier och sabéener och jezider. Och shiiter bad tillsammans med sunniter i gemensamma led. Och muslimer firade tillsammans med kristna Jesu födelse, frid över hans namn. Och trots det faktum att vi delat hunger och sanktioner i över tio år, över ett decennium, fick inte vårt tålamod och vår solidaritet oss att glömma förtrycket. Inte förrän vi invaderades under illusion av frihet som somliga hade.”

”Ockupationen splittrade en broder från en annan, en son från hans farbror. Den omvandlade våra hem till begravningstält utan slut. Våra gravplatser växte och spreds ut till parker och väggrenar. Det är som pesten. Det är ockupationen som tar död på oss, som kränker våra bönehus och heligheten i våra hem, och som dagligen slänger tusentals människor i provisoriska fängelser.”

”Dussintals, nej hundratals bilder av massakrer som skulle få håret på ett nyfött barn att vitna, fick tårarna att komma i mina ögon och skakade om mig. Abu Ghraib-skandalen. Massakrerna i Falluja, Najaf, Haditha, Sadrstaden, Basra, Diyala, Mosul, Tal Afar och överallt i vårt sårade land. De senaste åren har jag rest runt i vårt brinnande land och med egna ögon sett smärtan hos offren, och med mina egna öron hört skriken från de sörjande och de föräldralösa.” (Muntadhar al-Zaidi är journalist.)

”Efter sex år av förnedring, av ovärdighet, av dödande och våld mot allt heligt och vanhelgande av böneplatser, kommer mördaren skrytande och skrävlande om seger och demokrati. Han (Georg Walker Bush) kom för att ta farväl av sina offer och ville ha blommor till tack. För att uttrycka det enkelt, det var min blomma (skorna) till ockupanten, och till alla de som slagit sig i lag med honom (George Walker Bush), antingen genom att sprida lögner eller genom handlingar, före ockupationen eller efter.”

Muntadhar al-Zaidi berättar också i sitt tal hur han torterades: ”Som när den irakiske premiärministern trädde fram på satellitkanaler och försäkrade att han inte skulle sova förrän han kontrollerat att jag var i säkerhet och att jag fått en säng och en filt, samtidigt som han sade detta torterades jag med de värsta metoder: elektrochocker, slag med kablar, misshandlad med järnrör, och allt detta skedde på bakgården till den plats där premiärministerns presskonferens hölls.”

”På morgonen lämnades jag i vinterkylan, bakbunden efter det att jag fått vatten över mig vid gryningen … Jag kommer senare att namnge de människor som var inblandade i torterandet av mig, och en del av dem var högt uppsatta representanter för regeringen och armén.”

Hela talet kan läsas på www.proletaren.se på svenska.

Muntadhar al-Zaidis vittnesmål och tal ger en annan bild av Irak än den som George Walker Bush, och idag Barack Obama, vill visa upp.

”En del säger: Varför frågade du inte Bush besvärande frågor vid presskonferensen för att ställa honom vid skampålen? Till det vill jag svara er journalister. Hur skulle jag kunna ställa frågor till Bush, när vi före presskonferensen förbjudits att överhuvudtaget ställa några frågor …”