Det kändes som jag kom ett steg närmare min ungdom för varje steg som jag tog
Det var som den tiden då man levde, och som om man aldrig någonsin skulle få nog
Jag ville veta vad det var för någon dimension som jag hade klivit in i
Som första gången som jag älskade och lärde mig att älska med poesi

Det var länge sedan, men nu kändes det som om det var tre steg bakom min främre fot
Jag gick in i en värld som alltid hade varit min, en värld som jag inte hade någonting emot
Det var här som jag hörde hemma, fast jag aldrig lämnat dte kändes det som länge sen
Jag dansade fram över gräset, och jag viskade till löven att jag hade kommit hem

Jag hade kommit dit jag skulle, det förstod jag då jag gick uppför trädgårdsgången
Det var här jag hörde hemma det förstod jag, långt borta från staden och betongen
Jag vet inte hur jag hamnde här från början, menjag tror livet förde mig hit tillsut
Det var timmarna efter vågornas svall, timmarna innan rosorna i nyponbusken slog ut

Ett steg närmare den där epoken, mitt livs gyllene era för varje steg som jag tog
Och jag lärde mig att min religion och tro fanns i en kvinnas älskog
Det var där i hennes djup som jag fann källan till orden som jag skrev
och på hennes nakna rygg skrev jag med mitt finger långa kärleksbrev

Gåendes barfota hade jag huvudet i grönskan och gräs som kittlade under mina fötter
Jag hade funnit min själ i bäcken, och jag fann min sav i ekens uråldriga rötter
Känslan går inte att beskriva då jag första gången öppnade grinden och fick in en fot
Det var som om det fanns själsliga örter, drömmar och fantasier som gav en trasig själ bot

Då skuggorna vilar över grönskan kommer jag till dig via din trädgårdsgången
Jag ska möta min himmel med en kyss där uppe bland blommorna på balkongen
Och om du ställer ditt fönster på glänt så lovar jag att min själ tar sig in till dig
Och jag ska skriva poesi, jag ska njuta av all förbjuden frukt som du erbjuder mig

Det var en tid då vi dansande tillsammans i stället för var och en för sig
Det var en tid då det låg något skimmer över romantiken som sköljde över mig
Jag såg inga män, jag såg inga kvinnor, bara en själ och en dansande älva
Och de förrenades i bäcken och flöt samman då de äntligen blev själva

Någon sade att jag var som näcken, fast i stället för en fiol så hade jag poesi
Jag ville nå dig med musiken, och jag visste att ingen av oss kunde låta bli
Och kanske var det så att jag använde min poesi till att få oss att drömma
Du klev ner till mig, kysste mig och tog mig dit vattnet slutade att strömma

Ut ur sommarnatten ska jag vandra med skuggorna uppför trädgårdsgången
Tankarna på dig, nattens dofter och sommarromantiken höll mig fången
Jag kunde inte somna med allt det som fyllde mina tanken och sinnen
Och i det undermedvetna visste jag att vi mötes för att skapa nya minnen

Var det du och jag som befriade allt, så att vi kunde återgå till det som en gång var
Var det vi som älskade, som blev religösa i vår intimitet och där i nakenheten fann svar
Helt plötsligt levde vi i paradiset som vi delade du och jag, så som det var tänkt från början
Du klädde av dig och sen klädde vi av mig, jag nköt då du hjälpte mig med tröjan

Här så levde vi i en tid, det här är paradiset där ingen sa åt oss hur vi skulle leva
Det är här som det fanns liv utan förbud och restruktioner, du var min Eva
Här kunde vi göra vad vi ville, och det fanns inga måsten eller förbud
Där i våran egen värld så förstod jag det gudomliga med själen, kyssandes din hud

Jag kommer då skuggorna dansar och tar mig till dig via trädgårdsgången
Jag stannar hos dig då solen stiger och lyssna på den första fågelsången
Det här kan bli våra drömmars sommar, kan du drömma fast att du är klarvaken
Om du vill så kan vi ta sällskap ner till sjön för att sedan i gryningen bada naken

En del drömmer om scositetens höre krets och ett kungarike
Jag har min dröm här, och jag har aldrig funnit dess like
Jag var inget alls, förrän jag fann dig och jag fann magi
Livet var inget mot det liv då jag fann dig och poesi

Det kunde vara en saga för andra men det var en plats för mig
Det var där jag hörde hemma, och det var där som jag fann dig
Vi mötes vid trädgårdsgången och sedan skilldes vi aldrig åt
Vi var för evigt efter dne där kyssen så het, men ändå så lockande våt