Små strålar utav stjärnglans faller utmed vägen,
du går i mörkret,

tvära kast i tiden,
de bestämda valens poesi,

döda ögon,
kroppen rasar av sin egen tyngd,

blodet rinner ut ur drömmar,
hänsynslöst krossade av dig,

din kärlek svek min tystnad,
sprack,

åt helvete nu,
vi mördade ej tillsammans,

slaktade de otrogna svinen bortom allt förnuft,
mina lik är begravda i dyngan,

bortom tystnaden,
benknotor,

ruttnande mäniskor,
ser lungt ut genom fönstret,

nedför gatan bor din kärlek nu i ljuset av en dröm,
bränner hål i verklighetens tristess,

var fanns ni då jag stod i helvetet skrikande,
avfyrade mitt vapen,

blixtrade bortom galenskapen,
och ni flyr min enda eger,

du skiter i att komma,
vi talade sakta i rester av en gårdag,

du ville glömma - gömma - bedöma,
mina känslor själv,

de förlorade själarna i natten talade fragilt och önskade varandras kärlek eller döden,
paniken stegrades,

vi tvingade en jude dricka syra utav ren jävlar ondska inatt,
vi svalt då ni anföll,

galeskapen var gratis,
jag tog sanningen i era dogmer och lyssnade ej mer,

vi drunknar nu,
tillsammans i,

kärleken