Du har tagit ifrån mig flera månaders verklighet.
Knögglat ihop allting och kastat det över axeln.
Du har förändrat min framtid, men vad värre är, rört om i mitt förflutna.
Dom minnen jag hade är nu vaga bilder av drömmar som jag ville skulle slå in.
Dom drömmar jag hade en ständig påminnelse av vad som aldrig kommer att ske.
Du tog ifrån mig min verklighet.
Hur kan du nu be om min tröst?