En dag skall här
uppföras ett monument
över tröslösheten

Det ska säga att
detta är inget att fira

Inget att bry sig om
här är bara tristess

Bara vanliga saker
har hänt, ingenting
alls som berör
varken dig eller
någon annan

Tider har kommit och gått
men tröstlösa mänskor
kan ingen fördra
i längden

Tidigt blev vetskapen
klar att här
fanns endast

Ett tomrum

Såg och blev sedd
bara undantagsvis
denna dagen
blev ingen dag

Årstider utan mening
gled igenom
under stönanden
och motstånd

Sökte tröst
där ingen fanns

Jo visst fanns det vilja
men inte ork
blev ett tidsfördriv
för sig själva

Så fördrevs tiden
fördrevs själva livet

Viljan att förändra världen
dök upp
på nån kafferast
och falnade sedan
i glömska

Bara korta stunder
fanns verklig

Glädje