Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Svart hav

Svart var det
rakt ut i oändlighet
vredgat

Förstod inte,
varför denna vrede?

Drog i mig
ville mig något
täckte hela
stranden

Hotade
tog vinden till hjälp

Till och med måsarna
skrek av skräck

Hunden gnydde
och gick tätt intill mig

Vatten upp till
stövelskaften

Havet
tvivlade på
min kärlek
ingenting kunde
jag göra

Jag ville ju vara
intill, som vanligt

Hur talar man
lugnande till

Havet?


Fri vers av Ingela Svenson VIP
Läst 204 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2009-10-05 00:21



Bookmark and Share

  Catharina Edin VIP
Varför var havet vredgat - det kanske kände av din oro, och svarade på den? Som en förlängning av dig själv - eller så kan havet utnyttja sin mäktighet till att visa naturens vrede, desperation?
2009-10-05

  glittertindra
får mycket tankar runt denna frågeställning, finns flera djup i denna som det bokstavliga havet... naturen är svår tämja... det gäller att lära sig förutsättningarna...
2009-10-05

  Måna N. Berger
Det finns något häri av en gräns, människans begränsning inför mäktiga naturkrafter (så väljer jag att läsa, även om Havet också kan vara en metafor) och oförmåga att nå ut ur denna avgränsning vi har som människor och individer, i relation till den övriga naturen - även om vi är en del av den. En mäktig dikt!
2009-10-05
  > Nästa text
< Föregående

Ingela Svenson
Ingela Svenson VIP