När jag tittade i spegeln såg jag en person,
Som inte kunde tro, tro på något gott.
Hon som jag,
Var fångad i något mörkt, något som ingen kunde ta bort.
Men så en dag,
Kände hon något bra.
Hon kände att det fanns en känsla,
Känslan som få kan få uppleva på riktigt.
Och hon blev lycklig, för en tid...
Innan hon åter kände sig instängd i ett hav av mörker,
Havet blev större, havet blev mörkare.
Men hon kämpade imot,
För en lång, lång, tid.
Tillslut, segrade hon mot mörkret.
Men aldrig, aldrig någonsin,
Fick hon dela känslan som hon ännu har kvar.

Skriven av Alva Liljestrand 12-13 år gammal.