Det står ett helt liv av rosor vid min spegel

nyfikna, nyfödda, sköra små

utan avsikt

att lyckas med större bedrifter än att

växa, dofta och få någon att le,

känna sig hemma

De finns där som bevis på din längtan

efter min kropp och din saknad

efter mitt hjärta

Och dina ord smeker mig stilla

sakta, sant

när de stirrar på mig

och jag vattnar dem med mina salta tårar och


Undran rotar sig starkare



med varje del av tiden som passerar;




om alla de ord är sanna

som dina rosor viskar till mig så ömt

varför är du då









helt enkelt inte, bara, min ?