Idag hade jag möjligheten att bokstavligen känna på hur det är att sitta fast på botten av brunnen.

Hade jag varit en smula ouppmärksam, sådär som man kan bli när man känner att man snubblat mentalt, kunde jag lätt ha fallit i då lock, staket eller varningsskylt saknades. Men just idag hade dörrkarmskrockarnas drottning ögonen både med och påkopplade.
Därför blev det ett annat perspektiv, en stunds filosoferande vid kanten.

Jag vet fortfarande inte hur djupt,
men himlen speglade sig däri.