Den ensamna legendens hopp gäspar nyanserade blommor i ditt hår
ty jag rörde vid ditt hjärta då du flytt

in i dimman utan tilltro
uppenbart förakt slöt fred med nuets lögner,

din visdom vägrade
se

nattens änglar visar
de förtappade

spröda,
utan kärlek

gärningarna snurrade i tiden,

obemärkta