vet inte varför, blir ledsen över småsaker
jag orkar inte lyssna till dig, går min väg
du ropar efter mig, du borde förstått för
längesedan, att ditt prat ditt skryt orkar
jag inte höra på
försöker undvika dig, men tyvärr på en inte
alltför stor ort möts vi ibland, jag vill inte
behöver inte vika undan , när vi möts Christine
jar oturen att möta dig när jag helst vill slippa,
och på platser där trodde du inte gick, men
nu gjorde vi det Christine
på kyrkogården möttes vi av alla ställen, vad
du gjorde där förstod jag långt efteråt, genast
säger du, vad gör du här
som om du inte visste Christine, att jag brukar
gå till kyrkogården med blommor eller för att
tända ljus
jag blev så paff kom mig inte för att säga något
du tog sällskap med mig, frågade och frågade
du fick inga svar
då började du berätta din sjukdomshistoria, jag
har hört den så många gånger, så jag vek åt ett
annat håll, trodde jag skulle slippa dig
må så vara om hade värk just den dan, jag vet hur
det är behöver inte höra ditt gnäll, för ibland har
undrat hur det står till med dig
har sett dig nästan springa ibland, när du tror
ingen ser, nu började du prata om kyrkan och
allt som du anser är fel där
har sett dig där en gång sen jag flyttade hit, då
kom du på en konsert, bar dig åt så att alla skulle
se att du var där
tjafsade med mig om annonser i tidningen, och
att jag om någon borde veta vem som ansvarde
för dom, jag blev så trött på dig, men glad att jag
hade bilen, annars vet jag inte vad jag gjort Christine
mycket som jag gör och har gjort, det har du tagit
efter, så det kanske inte är så stora fel på mig, du
kanske är avundsjuk, du har sett att jag klarat mig
här i livet, trots alla motgånger och misslyckanden
så lever jag nu ett ganska gott liv, det är ensamt många
gånger, men jag har det hellre så, än att vara ensam
när man är två
det är kanske så du har det Christine, men törs inte
erkänna det, därför skryter du över hur bra du och
din man har det, och om den frihet ni ger varandra
Vet du Christine? jag tycker nästan synd om dig, som
måste göra dig till, för att du tror att du syns då, men
så är det inte Christine, du kanske skulle må bra att vara
dig själv, tänk på det Christine, så kanske du också kommer
att må bättre, för jag tror inte du mår så bra
anits 16 oktober 2009