Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Återblick

Jag seglar bort från mitt hemland,
mitt liv i jord begravet.
På vänster sida en vidsträckt sandstrand
till höger väntar havet.

Jag må ha drabbats av hybris,
jag vet inga gränser.
Jag drivs fram av en stark bris,
alla hinder jag överglänser.

Min vilja får skrovet att flyta,
det kommer aldrig förlisa.
Jag kommer aldrig att färden avbryta,
detta ska jag bevisa.

En snabbt stigande sol i öster,
ett sjunkande skepp akteröver.
Över relingen slänger jag alla barlaster,
nya minnen väntar föröver.

Ljuset speglas så vackert på vattenytan,
det för tankarna tillbaka .
Jag önskar att jag var utan,
ett minne att sakna..





Fri vers av Nintel
Läst 235 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2009-10-18 00:16



Bookmark and Share


  thyra
Gillar sista versen! En saknad beskrivs och den ger dikten en trovärdig känsla. Fint!
2009-10-18
  > Nästa text
< Föregående

Nintel