Trumman ekar och det måste vara mitt hjärtas slag

Ropen från en djungel på avstånd måste vara min själ

Och jag vaknar utan uppfattning om tid och rum

Det bara fortsätter, det sköljer över mig

Och jag kan inte vända tillbaka

Klockan på väggen ställer inte om sig själv

Klockan har rusat på som fan nu är det redan vintertid

Jenny skriver att hon älskar Ulrika på en lapp

Och tolkar man Jennys leende så kan man nog tro att Ulrika älskar Jenny

Man kan väl inte hoppas på att Jennys dotter heter Ulrika

Inte med det leendet

Hon som läser upp nyheterna heter Ulrika

Jag undrar om det är hon som Jenny menar

Jag försöker rensa bort bruset för att kunna urskölja stavelser

Det som var meningen att jag skulle höra

Det som jag vill berätta för dig

Och jag känner igen nätterna

Jag minns dem, jag svettade mig igenom dem

Och det var som jag inte hade stängt fönstren

Natten kom in och tog för sig

Klockan på väggen ställer inte om sig själv

Det är redan vintertid

Jennys skriver på en lapp att hon älskar Ulrika

Hon ser så där oförskämt lycklig ut

Och jag förstår om Ulrika älskar Jenny

För fan vad hon var snygg

Antagligen snyggast i tv med sitt speciella utseende

Jag har alltid förälskat mig i kvinnor som har speciellt utseende

Aldrig tillräckligt, aldrig nog och det är en bit kvar

Tragiskt så blommade de blommorna i slutet av sommaren

Precis innan snön kom

Och jag tycker mina ögonbryn slokar och skymmer mitt synfält

Jag andas med mig själv men pulsen vill inte lägga sig

Jag försöker tänka bort men påminns

Allt  kommer på en gång och jag kan inte solla

Jag kan inte urskilja, sortera och välja bort

Jag måste svälja allt i natt

Och jag andas ljudligt där i mörkret

Klockan på väggen ställer inte om sig själv

Det har blivit vintertid och jag är uppe en timme för tidigt

Och jag tänker på morgonprogrammet på tv i fredags morse

Jenny skrev på en lapp i tv att hon älskar Ulrik

Hon ser så där hopplöst lycklig ut då hon bekräftar det

Det kan väl omöjligt vara så att Ulrika är Jennys katt med tassar och svans

Hon som läser upp nyheterna heter Ulrika och hon ser också helt okej ut

Fast inte alls lika snygg som Jenny

Jag undrar om det kan vara den Ulrika

Jenny har skrivit en egen blogg som ligger nere nu

Men sen finns hon på Facebook som jag förstått det

Jag vet inte vad jag ska fylla luckorna med

Men vilan är en plan, ett projekt som jag skjuter på framtiden

Jag rusar, jag måste rusa för sen kommer natten

Och natten måste tvinga mig att ta emot

Natten har varit ett magasin där jag magasinerat allt

Och nu har jag tydligen inte fått kontraktet förlängt

För nu kastar natten ut allt det som jag gömt där i mörkret

Nu tvingar natten mig att ta emot allt på en gång

Klockan på väggen ger dig alla svar genom att gå fel

Den ställer inte om sig själv till vintertid

För sen i morse har vi haft vintertid

Klockan på tv-n kan man inte lita på

Jag tänker på frukoststv, morgonprogrammet i fredags

Ulrika mötte svärdslukerskan och skrev det där på en lapp

Jenny skrev att hon älskar Ulrika

Det vore väl för bra om Ulrika vore Jennys dotter

Jenny är typ den snyggaste som finns i tv

Hennes utseende är så där jävla speciellt

Hon ser inte alls ut som alla andra

Jag man nog förstå om Ulrika älskar Jenny med

Jennys leende antyder ogenerat det

Variation, inte tråka ut, inte skrämma

Fresta, en skrämd är på sin vakt

Natten får inte skrämma med sitt mörker

Den måste fresta, för någon som blir mörkrädd sover inte

Och magasinet rymmer inte mer och natten måste få mig att hämta det som är mitt

Rädsla skulle göra att jag skulle överge allt jag gömt i natten och fly

Det får inte ske

Ändå kan inte natten hålla bevara så många fler hemligheter

Allt måste ut nu

Och mörkret är här och det når mig

Och jag ger mig till mörkret

Jag vill plötsligt gärna hämta det som jag förvarat där tills jag glömt det

Allt som finns där som jag flydde från