vill försvinna mellan dessa rader
inte tänka på dig
eller någon annan jag sårat
för ni har en tendens att rada upp er
bakom illusionen av en konstruerad identitet

så medveten om sin isolation
vill ingen vara
för vem tar kritik sämre än den som ber om magslag
vem älskar mindre än den som kysser otaliga läppar

ibland
gör sanningen ondare än smärtan som bedövar
det är lättare att ignorera misstag
att bekämpa andra än sig själv
men när blockaden växer , läcker
gnager rädslan för en explosion
snart varje nerv
och tanken på en kula ter sig motbjudande lockande
så spring nu med flykten hårt i handen
bort från det faktum att bomben till huvud inte bara förgör mig själv