När du var förmögen av svaret,
hade kylan av ovissheten redan
smygit sig in. Omfamnat dig, situationen, svaret..
..och kidnappade allt.
Du visste det,
för du var ju förmögen av svaret.
Inte sant?
Men om den ilande känslan
försvann, byttes ut, såldes, omkom?
Skulle du inte veta då?
Det vet du väl, du är ju förmögen av svaret?
Ingen finner det du finner,
ingen har visioner så som du,
ingen tappar bort sig så som du,
ingen är så vacker så som du,
ingen kan så mycket så som du,
ingen lever så som du,
just för att du inte gör det.
men det visste du väl redan.
För du är ju förmögen av svaret, eller hur?