Precis så hade jag
tänkt mig att
det skulle sluta
att jag lämnar scenen
genom en bakdörr

så har det åter skett
och därutanför
står jag ensam på
en iskall tågperrong
i mörker och
vinande blåst

väntar på ett tåg
som inte kommer
ingen skylt har tänts
inga besked
har lämnats

Mina frågor möts
av oförstående ansikten
då jag ber om
om upplysningar
om tågets ankomst

Då förstår jag
hur sinnrikt
det var planlagt

Att man ville få mig
medgörlig
Man ville få mig
att själv välja
min egen utplåning

Som det nu blev
finns inga val
när jag sätter mig ner
på den kalla bänken
kommer jag att

upplösas
och bli till

Dimma och
Frostkristaller