Vi hade ett stup

ett stup i den röda bohusgraniten

vi hoppade där, det var ett löfte

vi bjöd oss nära döden-känslor

fyra meter föll man, man kände verkligen kraften

hoppade i min gula baddräkt

utan skräck, för min trygghet var stor då

Vi var alla ungar tillsammans där
en enhet

trots det var ingens känsla
den andras lik

känslan att falla och klyva vattenytan
var helt egen