våra ögon möttes
munnar utan ord växlades till leenden
och ett ögonblick senare var jag fast i din fälla



jag har länge vetat att ingenting varar för evigt
ändå ville en del av mig övertyga
att det var annorlunda med dig
skulle jag beskriva dig med två ord
skulle jag välja att låta bli
och du vet det
du vet det så väl



jag faller i en oändlighet
och den enda som kan rädda mig
från att bli uppäten av mörkret är du
och du vet det
du vet det så väl



allt jag har kvar är våra minnen
men min hjärna försöker lura mig
försöker göra våra minnen svaga
trots att några av mina starkaste minnen är med dig
illusion blandat med önsketänkande blandat med verklighet
är min tavla av dig
och du vet det
du vet det så väl



folk förändras med tiden
vi förändrades med tiden
mycket händer utan att man är beredd
utan en chans att slänga sig på golvet
och ducka för kulan som skjuts rakt emot en
nej, jag fick aldrig något varningsskott när
du över en natt bestämde dig för att sluta älska mig
och lämna mig utan att ge mig en chans
och jag hatar att jag älskar dig
och du vet det
du vet det så väl



då löven slutar falla
fåglarna inte längre flyger
då solen inte längre finns
den dagen finner du mig inte på bänken väntandes längre
och du vet det...





...du vet det så väl